VÄLKOMMEN till VILEDANYTT arkiv

Lite historik: Den första nummer av VILEDANYTT utkom 2003 (se nedan). Målsättning har varit att komma ut 4 nummer per år. Vissa omständigheter har, ibland, begränsa antal nummer till 2.

Härnedanför har vi lagt möjligheter att surfa till de exemplar som har kommit ut respektive år:

..............................

Årtal           

2004                                                    Se nummer 3

2005                            se nummer 2                          Se nummer 4

2006    Se nummer 1                                                  Se nummer 4

2007                                                                             Se nummer 4

2008    Se nummer 1  Se nummer 2  Se nummer 3 Se nummer 4

2009    Se nummer 1

2010    se nummer 1   Se nummer 2

2011     Se nummer 1  Se nummer 2/2011

2012

!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Exempel på tidigare Viledanytt

Sid 1

Nr 1-2003

För livet Mot Droger

illustratör: Ronny Edlund

Sid 2

"Skriv oförrätterna i lösan sand och hugg in de vänliga handlingarna i marmor".

Franskt ordspråk

Viledanytt, Nätverket Viledas medlemstidning. Nr 1 2003

Föreningen Enhörningen,

Ö Långgatan 37C

852 36 Sundsvall.

Telefon 060-12 40 03,

E-post: karlpaulsson@bredband.net

Tf redaktör: Oscar Gomez-Denis.  Ansvarig utgivare: Mats Danielsson

Bidrag till tidningen skickas till redaktören via brev post eller E-post.

Viledanytt utkommer med fyra nummer per år.

Sid 3

KÅSERI 1 2003

Vi har nu begåvats med en ordlista för tugget och jiddret inom branschen.

Det är annars nyckeln till att bli "on speaking terms" med myndigheter,

institutioner och dylikt. dvs att kunna fikonspråket.

Tex. den biten anser inte vi, vi ska ta tag i. Kan genera stålar eller kulor är

ett bra uttryck. Då blandar du myndigheternas fikonspråk med våra mer grova.

Saxar nonchigt mellan olika världar. Vilket självklart impar. Använd gärna

något vetenskapligt uttryck också som slinker in helt apropå. Sen kan man

rycka med en grov svordom. Det är då själva..... att det inte skulle

genera något.

Kör så det brinner och ryker hör vi ofta inom branschen.

Sen ska man öka också för att forcera ännu mer i slutändan. Säger du så är

du inne. Låter liksom väldigt lika ett annat uttryck att det är måndag på måndag.

Att det sedan är torsdag på fredag eller tvärtom? Ja då har man snott in sig

i målsnöret. Dagavill heter det på jamsk.

Branschen absolut stora uttryck är "speedad". Eftersom vi oftast och alltid

jobbar med världens absolut sista uppgift, som skulle ha varit gjord för 2

dagar sen? (någonstans där). Så kan man tom inbilla sig att det är fredag

på onsdag eller tvärtom. Då får man verkligen komma igen med "speaking

terms" med målsnöret. Javisst!

Nästa steg i utvecklingen är att börja läsa på sinnesrobönen eftersom det

ändå är kalkat och kört." Jag hade faktiskt 13 uppgifter inte 8. Aj fan det

hade jag glömt!

Och lika förbaskat det också.

Men lyckan ler ganska snart och solen lyser. Det ramlar över en nya

uppgifter och spännande utmaningar. Som tröst är då att världens sista

uppgift är evig så länge du lever och sen tar någon annan över. (Hur som

helst inte ditt bekymmer längre.)

Men det finns en hållhake: Du ska läsa sinnesrobönen innan du chansar

med att du hinner. Det tillhör samvaron att speeda upp. Och jag är helt lugn

även om jag sparkat ner kopiatorn! Nu ringer 2 telefoner.

Kalle kåsör.

"Statistiken om mental hälsa säger att en person av tio lider av någon sorts mental sjukdom. Tänk då på nio av dina vänner. Om de är helt okej, så kan det vara du!"

Rita Mae Brown

Sid 4

Aktuellt från Resurscentrum

Under hösten utbildade Resurscentrum cirkelledare och ledare för värderingsövningar. Tre föräldracirklar genomfördes och kursutvärderingen var mycket positiv.

Tre gånger har vi varit på Hedbergska och haft värderingsövningar och en kort föreläsning för eleverna. Gymnasieprojektet fortsätter under våren och det verkar bli större efterfrågan från gymnasiet på våra tjänster. Vi kommer att få göra en halv studiedag för skolpersonal också.

DUNK (droger-ungdom-nätverk-kunskap) som är ett program för ungdomar som har testat narkotika vid minst ett tillfälle startade vid årsskiftet. Vi fick 900 000 kr från Socialstyrelsen för att samordna DUNK i två år. Maria Åström fick jobbet som DUNKsamordnare.

DUNK samordnar verkligen alla goda krafter - det är ett samarbete mellan polis, socialtjänst, tull, skolkuratorer, drogfria missbrukare, anhöriga tillmissbrukare och Viledamedlemmar. T o m Håkan Lehnberg, säkerhetschef på Kasinot vill bidra med DUNK-lektioner.

Den första DUNK-kursen avslutas i mitten av mars. DUNK bygger på att tonåringen och alla viktiga personer i hans nätverk får kunskaper och hjälp att prata om det som har hänt. För kontinuitetens skull behöver en person vara med vid alla sju tillfällen som nätverket träffas och Resurscentrum erbjuder därför intresserade medlemmar som vill få kunskaper och samtidigt göra en insats att ställa upp som DUNK-värdar. Maria kan inte jobba hur många kvällar som helst.

Den 5 dec anordnade vi en samverkansträff tillsammans med den politiska ledningsgruppen för kommunens drogpolitiska handlingsprogram. Martin Johansson, ordf. i gruppen var med som talare. Grupparbetet gav en hel del som behöver jobbas vidare på. Resurscentrums ledningsgrupp och personalen hade en utvecklingsdag i febr. där förslag om drogmässa till hösten väcktes.

Få se vad Viledamötet den 18 mars tycker. Då ska ny ledningsgrupp också väljas. Vi har nu ett Redaktionsråd för Viledanytt med Runa Forsman som sammankallande. Redaktören Morgan Eideborn vill gärna ha in bidrag till nästa nummer. Det finns också möjlighet att annonsera i Viledanytt och Vileda består nu av 60 organisationer och enheter samt enskilda medlemmar så du når många. Varje medlem erbjuds en annons gratis.

Viledas verksamhet har blivit känd och det ringer volontärer som vill vara med och jobba. Vi har också blivit kända på riksnivå och uppmanas vara med på drogmässan i Malmö i november och ha utställning och prata om mobiliseringsarbete.

Vi försöker få hit regeringens narkotikasamordnare Björn Fries så fort som möjligt för att anordna en mobiliseringskonferens för frivilligorganisationerna. Så illa som det är på alkohol- och narkotikafronten behöver en stark folkrörelse bildas. Vileda är ju en början. På Internationella kvinnodagen kommer vi ha ett seminarium om drogpolitik ur kvinnoperspektiv.

Resurscentrum och Enhörningen börjar bli trångbodda och lyckas vi fortsätta utveckla verksamheterna behöver vi större lokaler - tips mottas tacksamt. Vi ska ju utveckla SUN; SKUNK eller SPUNK - olika arbetsnamn för ett liknande program för ungdomar som har hittats alkoholförgiftade.

Inger Paulsson

Maria Åström som hälsas välkommen till Resurscentrum

Sid 5

WIENDEKLARATIONEN 2003

En namninsamling pågår för att upprätthålla FN:s deklaration mot all form av legalisering av narkotika. Namninsamling startade ifjol och nu är vi uppe i cirka 500 namn. Tom sista mars kan vi ha nått 5000 namn. Ser du en lista så stöd aktionen med en påskrift.

BAKGRUND

Under flera år har ett antal personer och organisationer gjort stora ansträngningar för att undergräva FN:s narkotikakonventioner och bortse från innehållet i FN:s barnkonvention i syfte att underlätta bruket av narkotika samt stödja viss legalisering av sk "lätta" droger. Syftet på längre sikt är att få slut på förbudet mot att nyttja illegala droger. Narkotikans gissel är en alltför allvarlig sak för överlämnas till individer som inte är beredda att ta ansvar för nuvarande och kommande generationer.

Vill du att det ska vara lätt för dina barn att få tillgång till narkotika?

Vill du ha mer narkotika och våld i din närmiljö?

Vill du verkligen stödja marijuanaindustrin eller industrier som producerar andra illegala droger?

Men du vill försöka stoppa liberaliseringsvågen för narkotika så

skriv på listan.

Uppropet hämtat från Hassela Nordic Networks nyhetsbrev.

Man dör inte av cannabis - men man försvinner som människa

Sid 6

DROGMÄSSA 2003?

Nu är det flyt i Viledas arbete!

Resurscentrum har fått stort erkännande för sitt DUNK-projekt som nu kör

för fullt under Inger Paulssons ledning och med Maria Åström som

samordnare av nätverken. Socialstyrelsen ställer upp med 900 000 kr för

två år!

Gymnasieprojektet fortsätter med studiecirklar för föräldrar, värderings-

övningar för elever och föreläsningar och seminarier i intressanta ämnen;

senast en heldag med "upptäckarutbildning" som vi hade den 21/1 i

Pingstkyrkan.

Förberedelser för nästa projekt, SKUNK , är också på gång. Det handlar i

första hand om att ta itu med alkoholbruk hos ungdomar.

Än har vi inte lyckats bromsa drogbruket häromkring. Utbudet av droger är

fortfarande enormt och ser ut att öka.

Det finns starka intressen som ser droghantering som en synnerligen

lönsam verksamhet och naturligtvis inte vill förlora sin marknad. De arbetar

intensivt för att få beslutsfattare och allmänhet att inse att drogerna inte

kan utrotas och att motståndet är meningslöst.

Flera stater har redan gett upp och ägnar sig åt "harm reduction" dvs de

akuta skadorna ska hållas inom vissa gränser. Av någon anledning skulle

fria sprutor, fria droger och legalisering av "lätta droger" minska drogskadorna!

Denna uppgivenhet får inte slå rot i vårt samhälle! Det är VILEDAS viktigaste

uppgift att spjärna emot och visa på framkomliga vägar. VILEDA har stått som arrangör för två lyckade drogmässor de senaste åren. Är det inte dags att vi visar upp oss igen och knyter nya kontakter i arbetet mot droger?

I Vileda ingår nu 50 - 60 medlemsorganisationer och många starkt engagerade enskilda personer. Vi borde klara av att fixa en mässa till hösten. Om arbetet delas upp i lämpliga bitar borde det bli något som passar var och en.

Uppgifter som ska utföras är ju bl a:

Planering Program: musik, teater, föredrag etc

Jakt på sponsorer Marknadsföring

Utställning - betalande Teknik

Utställning - Vileda org. Lokalutformning

Genomförande

Vad kan du och din organisation klara av? Har du erfarenheter av något liknande? Kom med på det årliga avstämningsmötet den 18 mars! Alla behöver vara med då för att vi ska kunna fatta beslut om att dra igång en ny drogmässa.

VILEDA har blivit en faktor att räkna med i samhället och det bör vi fortsätta med,

eller hur?

Runa F (mp)

Sid 7

Debatt

Svar till Roger Nygren; Flera sidor i drogdebatten

Jag hoppas du har läst mitt svar till ST och förstår att det inte var informationen om att ett forskningsprojekt med subutex redovisats som jag vände mig emot.

En av Nätverket Viledas viktiga punkter är a tt bekämpa uppgivenhet och det var det jag försökte göra. Massmedia har en viktig roll för den bild av narkotikamissbruk, narkomaner och behandlingsmöjligheter som sprids i samhället.

Det är ansvarslöst av en tidning att låta någon påstå att det är bättre med bara medicin än med ett drogfritt behandlingshem utan att samtidigt låta någon uttrycka en annan uppfattning. Uppgivenhet är ett mycket större hot mot narkotikapolitiken än vad ett litet subutexprojekt är.

Risken med ersättningsdroger är att beslutsfattare kan tro att de har hittat ett effektivt och billigt sätt att göra något åt missbruket av heroin, vilket kan leda till en liknande utveckling som i Stockholm där få har fått behandlingshem sedan subutex i mer eller mindre organiserade former infördes.

Vid det seminarium som genomfördes för ett par veckor sedan fick vi lyssna till ett behandlingsprojekt i Karlstad som använde sig av subutex som verkade genomtänkt. Men billigt blir det inte - varje missbrukare kostar 600 kr per dag i denna form av öppenvård och de räknar med en behandlingstid på mellan två och fyra år.

Få får så mycket som ett helt år på behandlingshem numera men även om någon skulle få det och kostnaden är drygt 1000 kr per dygn så blir det ändå billigare.

Inger Paulsson

Sid 8

Svar till Catrine Fahlgren

Jag har undersökt med Socialstyrelsen och det är som du skriver - det finns inga större utvärderingar av behandling av speciellt heroinister. I den behandlingsforskning som finns har man inte delat upp människor efter preparat. Möjligen kan du hitta någon rapport på Stockholms stads FOU-enhet. Jag kan glädja dig med att Korpberget har tagit initiativ till att utvärdera sin behandling av heroinister. Så till de heroinister jag pratar om.

Jag känner många drogfria heroinister - inte bara i Sundsvall. Jag har haft en handledare som då var föreståndare för ett behandlingshem som hade varit drogfri många år och som hade varit ren heroinist. Jag har samarbetat med två drogfria heroinister som jobbade på RFHL. Vi har haft en drogfri heroinist som arbetat aktivt i Nätverket Vileda men som tyvärr flyttade till Norrbotten.

Jag är helt övertygad om att jag skulle kunna plocka fram fler än de som Subutexforskningen redovisar, dvs 20 personer. Jag tror som du att några enstaka behöver metadon men jag är tveksam till Subutex med utgångspunkt i de erfarenheter som narkomanvårdare inom Svenska narkomanvårdsförbundet har gjort. Processerna i missbruket är ungefär likartade oberoende av drog men myterna om svårigheterna att sluta med heroin gör att många inte vågar försöka.

Min kritik mot artikeln i ST var inte ett inlägg i debatten om ersättningsdroger utan mot att den förstärker denna myt och bidrar till uppgivenhet hos missbrukare, anhöriga och socialarbetare. Dessutom tycker jag att uttalandet av Huddingeläkaren att det är bättre att ge missbrukare enbart medicin än att skicka dem på behandlingshem var oerhört cyniskt. Missbruk är inte enbart en kemisk process utan ger skador på många områden som de behöver ha hjälp med. Många av de kvinnliga missbrukare jag har träffat har varit utsatta för olika former av sexuella övergrepp och jag tror inte att deras traumatiska upplevelser kan medicineras bort - de behöver terapi för att kunna få en bra livskvalité.

Inger Paulsson

Sid 9

Kris i missbrukarvården. Sparande leder till ökade kostnader

Det kommunala sparandet slår ut missbrukarvården.

Missbrukare nekas vård

Redan för 4-5 år sedan hade nedmonteringen påbörjats med flera nedläggningar av frivilliga institutioner. 1993 kunde vi konstatera att det fanns flera fall där missbrukare nekats vård som de uppenbarligen var i behov av och att det i vissa fall t o m lett till dödsfall. Trenden har sedan fortsatt, fler frivilliga institutioner har lagts ner och tvångsvården har i stort sett halverats. Ytterligare nedskärningar väntar.

De kommunala politikerna hävdar att de patienter som förut behandlades inom institutionsvård, nu får hjälp inom kommunal öppenvård. Det har dock inte skett någon utbyggnad av öppenvårdsresurser inom kommunal missbrukarvård utan snarare har också den utsatts för besparingar. Även idag, troligen i ännu högre utsträckning än för några år sedan, nekas människor hjälp. Missbrukare som efter många års destruktivt liv äntligen sökt hjälp får avslag från socialtjänsten. Människor som inte själva förmår söka hjälp får supa och knarka sig till svåra skador eller rent av till döds eftersom tvångsvård är dyr. Detta trots att kommunerna enligt lagen är tvingade att ingripa.

Utebliven missbrukarvård leder till ökad sjukvårdskonsumtion.

Är det då inte rimligt att missbrukarvården, liksom de flesta sektorer får göra besparingar? Jo, självklart, men det finns mycket som tyder på att kommunernas sparande, förutom till ökat lidande för missbrukarna och deras anhöriga, leder till ännu högre kostnader om man ser det ur ett samhällekonomiskt perspektiv. T ex leder utebliven missbrukarvård till ökad sjukvårdskonsumtion. Om var tionde blir fri från sitt missbruk är behandlingen lönsam.

I en skrift som givits ut av Forsknings- och utvecklingsbyrån vid Stockholms socialförvaltning (Wadeskog mfl) visar att icke -behandling, och med det menar man ostrukturerade insatser i öppenvård varvade med tillfälliga akutinsatser, kan bli upp till 10 gånger dyrare än kvalificerad behandling. Det betyder att det räcker att var tionde som genomgår behandling blir fri från sitt missbruk för att behandlingen skall vara lönsam.

Forskarna vid Oslo universitet John Berg och Steinar Anderssen har i sitt arbete "The Economics of Drug Addict Rehabilitation" visat att rent samhällsekonomiskt lönar sig även ganska klena behandlingsresultat. De samhälleliga kostnaderna minskade med 34 procent.

I Vellinge kommun gjordes en ekonomisk utredning angående frivilliga placeringar av 30 alkoholister på behandlingshem som arbetade enligt Minnesotamodellen. Av placeringarna ledde 30 procent till helnykterhet och ytterligare 30 procent till minskat missbruk. Man studerade också de samhälleliga kostnaderna för hela gruppen, socialbidrag, behandlingskostnader, sjukpenning och sjukhuskostnader. Kostnaderna hade accelererat året före behandling. Resultat: De samlade kostnaderna hade två år efter behandling minskat med 34 procent jämfört med året före behandling, detta trots att de 40 procent som fortsatt missbruka också fortsatte att öka i kostnad. Den obehandlade gruppens kostnader fortsatte att öka.

I en stor amerikansk undersökning (Holder and Blose 1992) studerades hur behandling av personer med alkoholberoendepåverkade deras sjukvårdskostnader. Man studerade nära 4000 personer med diagnosticerat alkoholberoende. 80 procent av dem hade fått behandling, d v s professionell, strukturerad beroendebehandling. Resultatet blev att sjukvårds-, inkl missbrukarvårdskostnaderna sjönk med 24 procent för den behandlade gruppen jämfört med deras kostnader före behandling. Den obehandlade gruppens kostnader fortsatte däremot att öka.

Kari Jess, ekonom på finansdepartementet , gjorde för några år sedan en kostnad-nytto analys av vad en narkoman kostar samhället under ett år beroende på vad socialtjänsten gör. Det visade sig då att det dyraste alternativet var att inte göra något alls, ca 1,2 milj per år, det näst dyrast var öppenvårdskontakter, ca 740.000 per år och billigast var motivations- och behandlingshemsvistelse under 9 mån med 3 månaders uppföljning i öppenvård, kostnad ca 430.000. En förklaring till de höga kostnaderna för passivitet är narkomanernas höga kriminalitet.

En annan studie gjordes 1990 i Göteborg av Sylvia Tilleby som kom till ungefär samma slutsatser utan att ta med kostnaderna för kriminaliteten. Hon följde ett 30-tal tunga missbrukare via socialjournaler. Kostnaden för ett helt års vistelse på behandlingshem var då 350.000 kr, medan kostnaden för dem som inte fick behandling i form av jourinsatser, avgiftningar, korttidsboende m m blev ca 500.000 kr per år.

Sid 10

Ovanstående exempel visar alltså att professionell, strukturerad behandling av missbrukare är samhällsekonomiskt lönsam. Varför skär då kommunerna ner på insatserna och därmed åsamkar samhället stora förluster?

En del av svaret ligger i missbrukarvårdens organisation.

"Kommunala sjukdomar" och "Landstingssjukdomar".

Beroendesjukdomarna, alkohol- och drogberoende av olika slag har blivit "kommunala sjukdomar" medan de medicinska följdtillstånden fortfarande är "landstingssjukdomar". Kommunerna har kostnadsansvar för behandling av missbruksproblem, men behöver inte stå för de alternativa kostnaderna fullt ut, utan det är landstinget som får betala notan för de medicinska skador som uppstår medan staten får stå för kostnaderna för kriminaliteten. Genom att inte erbjuda adekvat behandling tvingar kommunen landstinget att gång på gång ta in missbrukare för avgiftning, missbrukare frekventerar ofta akutmottagningar på grund av div skador, de finns ofta på medicin och kirurgavdelningar, på psykiatriska avdelningar m m. Vi vet också att en stor del av kriminaliteten är kopplad till missbruk.

Samma instans borde stå för kostnaderna för både missbrukarvården och för de alternativa kostnaderna. För att skapa incitament till en realistisk ekonomisk värdering borde samma instans stå för kostnaderna för både missbrukarvården och för de alternativa kostnaderna, i första hand då missbruksrelaterade sjukvårdskostnader.

På vilket sätt detta skall lösa kan diskuteras, men ett sätt vore att flytta ansvaret inkl kostnadsansvaret för behandling av beroendesjukdomar från socialtjänsten till sjukvården. På så sätt skulle man också kunna utnyttja de befintliga resurserna bättre. Redan idag finns ju t ex avgiftningsresurserna hos landstingen. Dessutom skulle man kunna slippa ifrån "fattigvårdsinriktningen" d v s att den som behöver vård skall tvingas att begära socialbidrag till detta. För andra sjukdomar gäller ju att det är ansvariga läkare som bedömer vårdbehov med utgångspunkt i en professionell bedömning. Inom missbrukarvården har det alltmer blivit politikerbedömningar i enskilda fall, bedömningar som alltså görs av rena amatörer.

Tänk om vi skulle utsättas för sådant när det gäller andra sjukdomar. Vi söker för ont i magen eller för bröstsmärtor och får träffa en socialsekreterare som sedan drar ärendet för socialnämnden. Efter en månad får vi besked om att vi fått avslag på begäran om bistånd till att träffa en doktor för att få diagnos och behandling . Vi hänvisas istället till samtal med socialsekreteraren en gång per vecka eller till någon kommunal klok gumma.

Mina slutsatser av de fakta jag redovisat här är att någon förändring bör komma till stånd. Det är regering och riksdag som har ansvaret för att ta initiativ och ändra på spelreglerna. Tillsynen över missbrukarvården, att den håller hög standard liksom det övergripande ansvaret för en nationell strategi för beroendebehandling är också en viktig del i hur vi hanterar missbruksfrågorna. Nu finns det egentligen ingen som har ett sådant ansvar, i framtiden borde de återföras till socialstyrelsen där de en gång i tiden fanns.

Per-Eric Furuholm

Bitr.inst.chef Runnagården Örebro

Sid 11

Proven med alkolås fortsätter

Stockholm Det kommer i vissa fall att bli enklare att få tillbaka ett indraget körkort, enligt ett regeringsförslag som överlämnas till lagrådet på torsdagen. Proven med alkolås kommer också att fortsätta, enligt förslaget.

Den som fått körkortet indraget under kortare tid än ett år behöver inte köra upp igen för att få tillbaka det. Men om man missar att ansöka om nytt körkort inom fjorton månader från det att det drogs in måste en ny uppkörning trots allt göras, enligt nuvarande lagstiftning.

En påtvingad uppkörning för att en personen avsiktligt eller oavsiktligt missat att ansöka i tid kan uppfattas som ett dubbelt straff, anser regeringen.

Enligt en lagrådsremiss som av allt att döma överlämnas till lagrådet på torsdagen föreslås därför att tidsfristen för ansökan om nytt körkort slopas helt, erfar TT.

Lagrådsremissen innehåller även andra förslag på ändringar. I huvudsak rör förslagen det så kallade alkolåset, indragna körkort och samt kraven på handledare vid privat övningskörning.

Försöket i tre län med alkolås för personer som dömts för rattonykterhet går ut sista januari nästa år och därför krävs en lagändring för att fortsätta, alternativt utvidga det, annars måste försöket avslutas.

Enligt tidigare förslag vill regeringen att samtliga län och samtliga fordonstyper utom motorcyklar ska ingå i försöket som ska förlängas i fem år. Så omfattande blir troligtvis inte det slutgiltiga förslaget, men klart är att det blir en fortsatt försöksverksamhet i någon form.

För att göra det enklare att övningsköra privat har förslag lagts fram om att ta bort kravet på handledare, som innebär ett särskilt godkännande som är knutet till en viss person. Förslaget stötte på hårt motstånd från bland annat Rikspolisstyrelsen och trafikskolorna. Lagrådsremissen innehåller därför förslag om en förenkling av hanteringen men inte ett helt slopande av de nuvarande reglerna.

FALL AV SKRUMPLEVER ÖKAR STORT

Det senaste året har antalet skrumpleverfall i Stockholms län ökat med 22 procent. Ökningen sedan 1999 är 40 procent.

- Det här är ett av de starkaste tecknen på att alkoholskadorna ökar i samhället. Storkonsumenterna eller problemdrickarna har blivit fler, och de har ökat sin konsumtion, säger Anders Romelsjö, alkoholforskare vid Centrum för socialvetenskaplig alkohol- och drogforskning, SoRAD.

Minst sju av tio av dem som insjuknar i skrumplever är alkoholister och det krävs normalt flera års supande för att sjukdomen ska utvecklas. Stiger alkoholkonsumtionen bland befolkningen i helhet tenderar dock de som ligger på gränsen till alkoholskador att öka sitt supande ännu mer och det är de så insjuknar.

- Vi befinner oss i början av en uppåtstigande kurva. Vi kommer att fortsätta få betala priset för de senaste årens ökade alkoholkonsumtion. Det gäller även om konsumtionen tillfälligtvis skulle sjunka, säger Håkan Leifman, alkoholforskare vid SoRAD.

Dagens Nyheter, 2002-12-07

Sid 12

RAPPORT OM STUDIE AV GÖTEBORGS FRIVILLIG CENTER

av Anette Lundholm

I samband med ett besök i Göteborg fick jag i uppdrag att göra en studie av Frivillig Center. Det finns många frivilligcenter i Göteborg med olika inriktningar och namn.

Göteborgs Frivillig Center är ett samverkans och utvecklingscenter för föreningar, grupper och enskilda som bedriver frivilligt socialt arbete i Göteborg. Organisationen är unik i sitt slag. I Sverige bildades den -95. År -99 var 65 föreningar anslutna till Göteborgs Frivillig Center, GFC.

Frivillig Center har till uppgift att stödja utvecklingen av det sociala frivilliga arbetet genom att sammanställa och förmedla kunskaper och erfarenheter om frivilligt socialt arbete, att skapa en kunskapsbank om frivilligt socialt arbete i samarbete med bl.a. högskolorna i Göteborg. Samt att ge service till medlemsorganisationerna.

Det kan handla om utbildning, att informera kommunala myndigheter och innevånare om möjligheter och begränsningar och utveckling av nya initiativ inom frivilligorganisationer. Det kan också handla om att förmedla intresserade frivilliga till kontakt med medlemsorganisationerna.

Det finns också nationella paraplyorganisationer. För er som är intresserade, inköpte jag en studierapport ifrån Göteborgs universitet, "' Instutitionen för socialt arbete, som handlar om just detta. Rapporten heter "Möjligheter och Hinder" en studie av Göteborgs Frivillig Center. Ulla -Karin Hedin är författare. Det är en delrapport inom projektet Ideologi, kultur och metoder i frivilligt socialt arbete. Den finns att läsa och ta del av hos Kalle på Enhörningen. Mycket intressant läsning som rekommenderas varmt!

Jag sökte också en förening som heter Frizonen men fick ej kontakt med dem under tiden jag var där, men jag fick veta att de arbetade med tjej och kvinnogrupp er i skolorna. Det kan vara av värde att kontakta dem igen med tanke på skolprojektet som vi arbetar med nu. För oss intresserade har "Frizonen " telefon med nummer 031-244377

Jag fick också några broschyrer som ni kan titta på, de finns på Enhörningen, (verksamhetsberättelse 2001, Tid får medmänsklighet, Göteborgs Frivillig Center en mötesplats får frivilligt socialt arbete).

Vill ni veta mera, fråga mig gärna

Anette L

Kan man ha roligt utan sprit?

(Denna fråga ställde sig även Tage en gång:)

"Jag har också lagt märke till att folk egentligen ytterst sällan blir spirituella av spirituosa. Sprit betyder visserligen ande, men nog är det en förolämpning mot den mänskliga anden att den skulle bo i en flaska.

Nej, det är den hemliga pakten med spriten som slagit till igen. De organiserade nykteristernas ständiga tjat om att man kan ha roligt utan sprit övertygar oss om att man inte kan det.

Men det kan man ju. Det är det som är det löjliga. Varför skrattar folk rått så fort de hör detta enkla sanna påstående: man kan ha roligt utan sprit. Man kan ha roligare utan sprit. Man kan ha roligt med sprit också. Man kan också ha tråkigt med sprit.

Man kan ha tråkigare med sprit än utan. Slutligen kan man ha tråkigt utan sprit, men vara glad ändå, för att man är nykter. Alla vet att man blir minst lika glad av en skogspromenad som av en grogg. Men groggen är ensam om sin trivselterminologi. Varför hör man aldrig en glad dryckesbroder på vattenfest säga till en annan: "Ä du, vi tar oss en promenadjävel till !"?

Alla vet att man blir minst lika glad av erotiskt umgänge som av en sup. Varför sjunger man i detta sammanhang ingen motsvarighet till "Helan går", med en lämplig paus före "sjung hopp fadderallan lej !" ?

Alla vet att man blir mycket gladare av en bok än av en halv flaska dessertvin, men aldrig får man uppleva den andlösa spänningen som ligger i att stå utanför en bokhandel där man är portad på grund av litteraturmissbruk, ta tag i rockuppslaget på en förbipasserande och väsa: "Du kompis, du skulle inte vilja vara så förbannat vänlig att köpa ut en Gyllensten åt undertecknad? Och eventuellt även en halva danskt, en lille Riefbjerg?"

Hur kan vi då bevisa denna hemliga pakt som vårt samhälle har ingått med spritdjävulen? Om nykterhetsreklamen har gjort spriten oförtjänt populär, vad kan vi göra för att återställa balansen?

Bara en sak. Tvärtom.

Det gäller att göra nykterheten syndfull, liderlig och Därmed ytterst intressant.

(Tage Danielsson)

Sid 13

Narkotikans samhällskostnader

Enligt CAN finns det ca 26000 "tunga" narkotikamissbrukare i Sverige. Enligt BRÅ kostar varje missbrukare samhället ca 18.000 kronor per dygn. Totala kostnaden är nästan en halv miljard/dygn eller ca 170 miljarder/år. Till detta kommer kostnader för anhörigas sjukskrivning, omhändertagande av barn mm.

Alternativ: Ett vårddygn på behandlingshem kostar ca 2.500 kronor. Lek med tanken att vi skulle ha 26.000 behandlingsplatser. Totala årskostnaden skulle då bli ca 24 miljarder. Enkel matematik ger att samhällets besparing skulle bli ca 145 miljarder.

En liten hake finns dock. Idag betalas behandling av kommunerna medan de 26.000 betalas av kriminalvård, försäkringsbolag (läs : försäkringstagare), sjukvård m fl. Nationalekonomen Anders Johnsson har räknat fram siffror på vad alkoholen kostar det svenska samhället.

Med allt inkluderat har de totala kostnaderna för alkoholen uppmätts till följande:

1981 50 mrd kronor

1988 80 mrd kronor

1998 110 mrd kronor

110 mrd kronor utgör 6 % av BNP (bruttonationalprodukten).

1998 års siffra är uppdelad på följande:

Produktionskostnader 22 mrd kr

Vård: 20 mrd kr (sjukvård) 9 mrd kr (socialvård) 10 mrd kr (kriminalvård) 1 mrd kr

Produktionsbortfall: 61 mrd kr (dödsfall) 19 mrd kr (förtidspension) 19 mrd kr (sjukfrånvaro) 14 mrd kr (arbetshandikapp) 2 mrd kr (övrigt) 7 mrd kr

Egendomskador 2 mrd kr

Förebyggande åtg 4 mrd kr

Ett bedrövligt exempel på 'medicinsk korruption' hittar vi i delstaten New South Wales i Australien där apotekare genom ett 'stimulansbidrag' kan tjäna stora pengar på att se till att antalet metadonanvändare hela tiden ökar.

Även om metadonet idag i flera länder börjar ersättas av buprenorfin så ägnar sig alltså New South Wales åt massförskrivning av metadon, som naturligtvis är ett mycket billigare alternativ till 'behandling' än drogfri sådan på institution.

Att ta medicin är inte roligt, men att ha roligt är en bra medicin.

Japanskt ordspråk

ÖNSKA;

FINNS DET NÅGON INOM NÄTVERKET SOM HAR ETT MINDRE FRYSSKÅP ATT

DONERA TILL Nätverket VILEDA?

VI BEHÖVER ÄVEN FLER DATORER !