Yttrande angående förslag till sprutbytesverksamhet för narkotikamissbrukare

Nätverket Vileda bildades i april 1997. Cirka 60 organisationer, enheter och företag samt en del enskilda var medlemmar vid årsskiftet. Vårt syfte:

Vileda vill ta tillvara och samordna alla goda krafter i arbete mot en ökad droganvändning och en liberalare attityd mot narkotika. 

Vår strategi är:

  • Att motverka uppgivenhet
  • Att hitta framkomliga vägar
  • Att öka kunskapen om droger

Nätverket Viledas ståndpunkter är:

  • Vileda anser att narkotika aldrig får bli accepterad i vårt samhälle
  • Vileda tror inte att myndigheterna kan lösa problemet ensamma utan en stark folkrörelse
  • Vileda vill värna om vår svenska restriktiva drogpolitik och motarbeta alla idéer på att legalisera narkotikaanvändningen
  • Vileda vill arbeta för alkohol- och drogfria alternativ för både ungdom och vuxna.
  • Vileda vill hjälpa till att minska skador orsakade av alkohol och droger

Narkotikasamordnarens Björn Fries förslag strider mot Viledas policy på följande punkter:

  • Att motverka uppgivenhet

Argumentationen om att tunga narkomaner är svåra att motivera och svåra att få kontakt med motverkar vår ambition att motverka uppgivenhet. I våra medlemsorganisationer har vi åtskilliga medlemmar som tillhör denna grupp men som har blivit drogfria och gör stora insatser i samhället. Sprutbytesförslaget riskerar att ta ifrån narkomanerna hopp om förändring och sprider dessutom uppgivenhet till socialarbetare och politiker. Detta kan innebära att inga rehabiliteringsförsök satsas på gruppen äldre, tunga missbrukare.

Döm inte tunga narkomaner till långvård - satsa på rehabilitering!

  • Vileda anser att narkotika aldrig får bli accepterad i vårt samhälle

Sprututdelning innebär ett budskap om att samhället accepterar narkotikaanvändning och strider mot målet Ett narkotikafritt Sverige. Vi anser att detta dubbla budskap blir en riskfaktor för ökat narkotikamissbruk. Samhällets dubbelhet gör också det förebyggande arbetet svårare.

  • Vileda vill värna om vår svenska restriktiva drogpolitik och motarbeta alla idéer på att legalisera narkotikaanvändningen

Nätverket Vileda motsätter sig denna urholkning av den restriktiva narkotikapolitiken som utvidgning av sprutbytesverksamheten innebär. Utvecklingen i andra länder där sprutor och ersättningsdroger har ingått i den narkotikapolitiska strategin visar en katastrofal utveckling. Historiskt vet vi att den restriktiva linjen radikalt minskade både benägenheten att testa droger och nyrekryteringen till narkotikamissbruk under 80-talet. Om vi ska kunna upprepa denna strategi får inte Regeringen göra det omöjligt genom dubbla budskap.

  • Vileda vill hjälpa till att minska skador orsakade av alkohol och droger

Genom att utbilda föräldrar och arbeta med ungdomars attityder förebygger Vileda skador. Genom ett sekundärpreventionsprogram DUNK försöker vi stoppa en destruktiv utveckling när ungdomar har experimenterat droger. Genom rådgivning, stöd och behandling till aktiva narkotikamissbrukare arbetar många av våra medlemsorganisationer och även Viledas Resurscentrum för att missbrukare ska bli drogfria. Detta är en mycket effektivare strategi för att minska skadorna än sprututdelning.

Nätverket Vileda anser att sprututdelning är oförenligt med våra ståndpunkter samt anser att argumentationen i narkotikasamordnarens förslag är svag. Vi kritiserar den på följande punkter:

1.  Vetenskap och beprövad erfarenhet. I andra sammanhang vill regeringen att narkomanvård ska bygga på vetenskap och beprövad erfarenhet. När det gäller sprutbyten har tre utvärderingar gjorts i Skåne som inte har kunnat visa att projekten har effekt ur smittskyddssynpunkt. Socialstyrelsens argument att man vill få kontakt med narkomanerna för att motivera dem till drogfrihet har heller inte belagts med några siffror om hur många som har blivit drogfria.

I Malmö deltar 1200 missbrukare i projektet och endast 200 per år lämnar programmet. Förmodligen har en del avlidit, andra flyttat och en del dömts till fängelsestraff. Någon siffra på antal rehabiliterade klienter har inte redovisats och kontakt med narkomaner som bara håller dem kvar i missbruk är inget argument för fortsatt sprututdelning.

2.  Förebygga livsfarliga sjukdomar är ett argument för fortsatt sprutbytesverksamhet. Narkotikamissbruk är i sig en livsfarlig "sjukdom" och fler narkomaner dör av överdoser, våld och olyckor än av AIDS. Dvs. att hålla narkomaner kvar i missbruk är att utsätta dem för fortsatt livsfara.

3.  Sprutbyten är förenligt med den restriktiva narkotikapolitiken anser Fries. Vi vet att samhällets avståndstagande till narkotikamissbruk i Sverige har lett till en betydligt bättre missbrukssituation än i de delar av Europa där s.k. Harm-reductionpolitik tillämpas. Orsaker till missbruk anses numera grunda sig på ett komplicerat samspel mellan individuella faktorer, omgivningsfaktorer där samhällets syn är en del samt tillgång på droger.

De dubbla budskap som socialstyrelsen inte anser har någon betydelse urholkar samhällets tydlighet och kan antas öka benägenheten för att både missbruka narkotika samt att övergå till att injicera drogen. Självklart har en urholkning av den svenska narkotikapolitiken effekt på missbruksutvecklingen.

Internationella verksamheter med sprututbytesprojekt visar i de flesta fall en generell tendens: Projekten har alltid börjat med ett litet, 'kontrollerat' sprututbytesprojekt, som sedan utvidgats i en takt som gjort att man förlorat kontrollen och därmed också kontrollen över de så kallade 'positiva bieffekterna'.

Nästa uppenbara steg har sen lett till en diskussion om eventuell etablering av s.k. "injektionsrum", där missbrukare under tillsyn av sjukvårdspersonal och/eller sjuksköterska kan injicera narkotika. Detta har i sin tur resulterat i en debatt och beslut (Schweiz, Holland och Tyskland) om förskrivning av heroin till missbrukare av så kallad 'tung narkotika'. I Schweiz diskuterar man till och med möjligheten att odla egen opiumvallmo för att kunna försörja missbrukarna med inhemskt heroin.

4.  Kontakt med narkomaner. Erfarenheter från bl. a Svenska Narkomanvårdsförbundet visar att det inte är några svårigheter att få kontakt med narkomaner bara det finns resurser till att bedriva uppsökande verksamhet. Det är fullt möjligt att motivera äldre tunga narkomaner till behandling och även om många tar ett eller flera återfall lyckas de flesta bli stabilt drogfria om de erbjuds tillräckliga resurser. I Fries aktionsplan uppmanar han till uthållighet.

Tunga missbrukare i slutet av missbrukarkarriären har inte längre några positiva effekter av drogmissbruket och vill bli drogfria om narkomanvården kan ge dem hopp. Signaler om att de är hopplösa och bör ha sprutor eller ersättningsdroger gör motivationsarbetet betydligt svårare. Att inte narkomanerna i Malmö har kontakt med narkomanvård är troligen en effekt av att den till största delen blev nedlagd under början av 90-talet. I Göteborg där arkomanvårdsgrupper funnits kvar som bedrivit uppsökande verksamhet på gatan, på häktet och i fängelser har antalet HIV-smittade varit betydligt lägre än i Malmö och några kontaktsvårigheter har inte redovisats.

5.  EU-anpassning. Oredovisat argument från Fries. Istället för en restriktiv narkotikapolitik skall Sverige "EU-anpassas" och anamma den destruktiva och inhumana så kallade skademinskningspolitik som praktiseras i t.ex. Nederländerna, Portugal, Tyskland - en politik som utgår från att narkotika och drogmissbruk är en 'naturlig del' av det moderna samhället och att politiken därför måste inrikta sig på att minska skadorna, inte minska och/eller eliminera missbruket! Någon målsättning om ett narkotikafritt samhälle existerar självklart inte i länder med en sådan politik.

Just nu försöker EU-kommissionen få igenom en rekommendation, som är bindande, och som kräver att EU: s medlemsländer inför en skademinskningspolitik, inklusive utdelning av sprutor och information och utbildning i "säker droganvändning", dvs. hur man använder narkotika på ett säkrare sätt! (se KOM (2002) 201 final samt Rådsdokumentet 14880/02 av den 27 november 2002). Den svenska regeringen har i ministerrådet preliminärt sagt ja till detta, vilket är fullständigt obegripligt. Definitivt beslut i ministerrådet tas senare i vår.

6.  Brottslighet. Oredovisat argument mot sprutbyte från Fries. Enligt svensk lagstiftning är användning av narkotika en brottslig handling. Denna lag tillkom huvudsakligen för att möjliggöra för polis och sociala myndigheter att ingripa om man på goda grunder hade anledning att misstänka narkotikamissbruk. Polis beslagtar ofta de sprutor som andra delar av samhället delar ut när de griper narkotikamissbrukare.

Man kan anse utdelning av sprutor som anstiftan till brott både för att det möjliggör narkotikaanvändning som är ett brott i sig och dessutom behöver missbrukaren begå brott för att finansiera sin droganvändning. Enligt vår uppfattning är det bättre för både missbrukare och omgivning att regeringen återgår till sin tidigare uppfattning i första förslaget till narkotikapolitisk proposition:

"Regeringen delar inte Socialstyrelsens bedömning att verksamheten med utdelning av sprutor inte strider mot de narkotikapolitiska målen. "Skall Sverige med framgång driva en offensiv och restriktiv narkotikapolitik får inte den praktiska tillämpningen ge dubbla budskap om regeringens målmedvetenhet att skapa ett narkotikafritt samhälle. Regeringen delar bedömningen att utdelning av rena sprutor kan ge dubbla budskap till injektionsmissbrukarna, genom att förse dem med redskap för att fortsätta ett illegalt missbruk.

Med utgångspunkt i Nätverket Viledas strategi och ståndpunkter samt den bristfälliga argumentation för sprutbyten som presenterats avstyrker vi på det bestämdaste Regeringens förslag att permanenta sprutbytesprojekten i Skåne samt tillåta sprutbyten i övriga landet.

Sundsvall 2003-05-26

Karl Paulsson  Mats Danielsson

Produktion: Dreams Unleashed (Jakob Persson) medieproduktion