Yttrande angående förslag till sprutbytesverksamhet
för narkotikamissbrukare
Nätverket Vileda bildades i april 1997. Cirka 60 organisationer,
enheter och företag samt en del enskilda var medlemmar vid årsskiftet.
Vårt syfte:
Vileda vill ta tillvara och samordna alla goda krafter i
arbete mot en ökad droganvändning och en liberalare
attityd mot narkotika.
Vår strategi är:
- Att motverka uppgivenhet
- Att hitta framkomliga vägar
- Att öka kunskapen om droger
Nätverket Viledas ståndpunkter är:
- Vileda anser att narkotika aldrig får bli accepterad
i vårt samhälle
- Vileda tror inte att myndigheterna kan lösa problemet
ensamma utan en stark folkrörelse
- Vileda vill värna om vår svenska restriktiva drogpolitik
och motarbeta alla idéer på att legalisera narkotikaanvändningen
- Vileda vill arbeta för alkohol- och drogfria alternativ
för både ungdom och vuxna.
- Vileda vill hjälpa till att minska skador orsakade av
alkohol och droger
Narkotikasamordnarens Björn Fries förslag strider
mot Viledas policy på följande punkter:
Argumentationen om att tunga narkomaner är svåra
att motivera och svåra att få kontakt med motverkar
vår ambition att motverka uppgivenhet. I våra medlemsorganisationer
har vi åtskilliga medlemmar som tillhör denna grupp
men som har blivit drogfria och gör stora insatser i samhället.
Sprutbytesförslaget riskerar att ta ifrån narkomanerna
hopp om förändring och sprider dessutom uppgivenhet
till socialarbetare och politiker. Detta kan innebära att
inga rehabiliteringsförsök satsas på gruppen äldre,
tunga missbrukare.
Döm inte tunga narkomaner till långvård - satsa
på rehabilitering!
- Vileda anser att narkotika aldrig får bli accepterad
i vårt samhälle
Sprututdelning innebär ett budskap om att samhället
accepterar narkotikaanvändning och strider mot målet
Ett narkotikafritt Sverige. Vi anser att detta dubbla budskap
blir en riskfaktor för ökat narkotikamissbruk. Samhällets
dubbelhet gör också det förebyggande arbetet
svårare.
- Vileda vill värna om vår svenska restriktiva drogpolitik
och motarbeta alla idéer på att legalisera narkotikaanvändningen
Nätverket Vileda motsätter sig denna urholkning av
den restriktiva narkotikapolitiken som utvidgning av sprutbytesverksamheten
innebär. Utvecklingen i andra länder där sprutor
och ersättningsdroger har ingått i den narkotikapolitiska
strategin visar en katastrofal utveckling. Historiskt vet vi
att den restriktiva linjen radikalt minskade både benägenheten
att testa droger och nyrekryteringen till narkotikamissbruk under
80-talet. Om vi ska kunna upprepa denna strategi får inte
Regeringen göra det omöjligt genom dubbla budskap.
- Vileda vill hjälpa till att minska skador orsakade av
alkohol och droger
Genom att utbilda föräldrar och arbeta med ungdomars
attityder förebygger Vileda skador. Genom ett sekundärpreventionsprogram
DUNK försöker vi stoppa en destruktiv utveckling när
ungdomar har experimenterat droger. Genom rådgivning, stöd
och behandling till aktiva narkotikamissbrukare arbetar många
av våra medlemsorganisationer och även Viledas Resurscentrum
för att missbrukare ska bli drogfria. Detta är en mycket
effektivare strategi för att minska skadorna än sprututdelning.
Nätverket Vileda anser att sprututdelning är
oförenligt med våra ståndpunkter samt anser
att argumentationen i narkotikasamordnarens förslag är
svag. Vi kritiserar den på följande punkter:
1. Vetenskap och beprövad erfarenhet.
I andra sammanhang vill regeringen att narkomanvård ska
bygga på vetenskap och beprövad erfarenhet. När
det gäller sprutbyten har tre utvärderingar gjorts
i Skåne som inte har kunnat visa att projekten har effekt
ur smittskyddssynpunkt. Socialstyrelsens argument att man vill
få kontakt med narkomanerna för att motivera dem till
drogfrihet har heller inte belagts med några siffror om
hur många som har blivit drogfria.
I Malmö deltar 1200 missbrukare i projektet och endast
200 per år lämnar programmet. Förmodligen har
en del avlidit, andra flyttat och en del dömts till fängelsestraff.
Någon siffra på antal rehabiliterade klienter har
inte redovisats och kontakt med narkomaner som bara håller
dem kvar i missbruk är inget argument för fortsatt
sprututdelning.
2. Förebygga livsfarliga sjukdomar är
ett argument för fortsatt sprutbytesverksamhet. Narkotikamissbruk är
i sig en livsfarlig "sjukdom" och fler narkomaner dör av överdoser,
våld och olyckor än av AIDS. Dvs. att hålla
narkomaner kvar i missbruk är att utsätta dem för
fortsatt livsfara.
3. Sprutbyten är förenligt
med den restriktiva narkotikapolitiken anser Fries. Vi vet att
samhällets avståndstagande till narkotikamissbruk
i Sverige har lett till en betydligt bättre missbrukssituation än
i de delar av Europa där s.k. Harm-reductionpolitik tillämpas.
Orsaker till missbruk anses numera grunda sig på ett komplicerat
samspel mellan individuella faktorer, omgivningsfaktorer där
samhällets syn är en del samt tillgång på droger.
De dubbla budskap som socialstyrelsen inte anser har någon
betydelse urholkar samhällets tydlighet och kan antas öka
benägenheten för att både missbruka narkotika
samt att övergå till att injicera drogen. Självklart
har en urholkning av den svenska narkotikapolitiken effekt på missbruksutvecklingen.
Internationella verksamheter med sprututbytesprojekt visar i
de flesta fall en generell tendens: Projekten har alltid börjat
med ett litet, 'kontrollerat' sprututbytesprojekt, som sedan
utvidgats i en takt som gjort att man förlorat kontrollen
och därmed också kontrollen över de så kallade
'positiva bieffekterna'.
Nästa uppenbara steg har sen lett till en diskussion om
eventuell etablering av s.k. "injektionsrum", där missbrukare
under tillsyn av sjukvårdspersonal och/eller sjuksköterska
kan injicera narkotika. Detta har i sin tur resulterat i en debatt
och beslut (Schweiz, Holland och Tyskland) om förskrivning
av heroin till missbrukare av så kallad 'tung narkotika'.
I Schweiz diskuterar man till och med möjligheten att odla
egen opiumvallmo för att kunna försörja missbrukarna
med inhemskt heroin.
4. Kontakt med narkomaner. Erfarenheter
från bl. a Svenska Narkomanvårdsförbundet visar
att det inte är några svårigheter att få kontakt
med narkomaner bara det finns resurser till att bedriva uppsökande
verksamhet. Det är fullt möjligt att motivera äldre
tunga narkomaner till behandling och även om många
tar ett eller flera återfall lyckas de flesta bli stabilt
drogfria om de erbjuds tillräckliga resurser. I Fries aktionsplan
uppmanar han till uthållighet.
Tunga missbrukare i slutet av missbrukarkarriären har inte
längre några positiva effekter av drogmissbruket och
vill bli drogfria om narkomanvården kan ge dem hopp. Signaler
om att de är hopplösa och bör ha sprutor eller
ersättningsdroger gör motivationsarbetet betydligt
svårare. Att inte narkomanerna i Malmö har kontakt
med narkomanvård är troligen en effekt av att den
till största delen blev nedlagd under början av 90-talet.
I Göteborg där arkomanvårdsgrupper funnits kvar
som bedrivit uppsökande verksamhet på gatan, på häktet
och i fängelser har antalet HIV-smittade varit betydligt
lägre än i Malmö och några kontaktsvårigheter
har inte redovisats.
5. EU-anpassning. Oredovisat argument
från Fries. Istället för en restriktiv narkotikapolitik
skall Sverige "EU-anpassas" och anamma den destruktiva och inhumana
så kallade skademinskningspolitik som praktiseras i t.ex.
Nederländerna, Portugal, Tyskland - en politik som utgår
från att narkotika och drogmissbruk är en 'naturlig
del' av det moderna samhället och att politiken därför
måste inrikta sig på att minska skadorna, inte minska
och/eller eliminera missbruket! Någon målsättning
om ett narkotikafritt samhälle existerar självklart
inte i länder med en sådan politik.
Just nu försöker EU-kommissionen få igenom en
rekommendation, som är bindande, och som kräver att
EU: s medlemsländer inför en skademinskningspolitik,
inklusive utdelning av sprutor och information och utbildning
i "säker droganvändning", dvs. hur man använder
narkotika på ett säkrare sätt! (se KOM (2002)
201 final samt Rådsdokumentet 14880/02 av den 27 november
2002). Den svenska regeringen har i ministerrådet preliminärt
sagt ja till detta, vilket är fullständigt obegripligt.
Definitivt beslut i ministerrådet tas senare i vår.
6. Brottslighet. Oredovisat argument
mot sprutbyte från Fries. Enligt svensk lagstiftning är
användning av narkotika en brottslig handling. Denna lag
tillkom huvudsakligen för att möjliggöra för
polis och sociala myndigheter att ingripa om man på goda
grunder hade anledning att misstänka narkotikamissbruk.
Polis beslagtar ofta de sprutor som andra delar av samhället
delar ut när de griper narkotikamissbrukare.
Man kan anse utdelning av sprutor som anstiftan till brott både
för att det möjliggör narkotikaanvändning
som är ett brott i sig och dessutom behöver missbrukaren
begå brott för att finansiera sin droganvändning.
Enligt vår uppfattning är det bättre för
både missbrukare och omgivning att regeringen återgår
till sin tidigare uppfattning i första förslaget till
narkotikapolitisk proposition:
"Regeringen delar inte Socialstyrelsens bedömning att verksamheten
med utdelning av sprutor inte strider mot de narkotikapolitiska
målen. "Skall Sverige med framgång driva en offensiv
och restriktiv narkotikapolitik får inte den praktiska
tillämpningen ge dubbla budskap om regeringens målmedvetenhet
att skapa ett narkotikafritt samhälle. Regeringen delar
bedömningen att utdelning av rena sprutor kan ge dubbla
budskap till injektionsmissbrukarna, genom att förse dem
med redskap för att fortsätta ett illegalt missbruk.
Med utgångspunkt i Nätverket Viledas strategi
och ståndpunkter samt den bristfälliga argumentation
för sprutbyten som presenterats avstyrker vi på det
bestämdaste Regeringens förslag att permanenta sprutbytesprojekten
i Skåne samt tillåta sprutbyten i övriga landet.
Sundsvall 2003-05-26
Karl Paulsson Mats Danielsson
|
